gunevamarie

Trots att det var förbannat kallt och till och med snöade ibland och trots att jag fick influensa på nervägen och fortfarande inte är riktigt bra var Italien fantastiskt.

Vi kom fram till Neapel den fjortonde, tillbringade en och en halv dag där bland smala gränder, pizzerior och vespor innan vi åkte till Pompeii på måndagen. Pompeii var spännande och imponerande och väldigt vackert.

På tisdagen tog vi pendeltåget till Sorrento för att byta till buss till Amalfi. Det visade sig dock att vägen var avstängd.

 – Because of rolling stones, sa chauffören på knagglig engelska. Vi åkte därför till Positano istället, för dit kunde man ta sig med buss. Positano är nog världens trapprikaste ställe. Gatorna är mer vertikala än horisontella och husen biter sig fast på de branta bergsväggarna ner mot havet. Vi bodde på ett pensionat och hade en stor terrass med havsutsikt. Synd bara att det var så förbannat kallt…

Onsdagen började med skyfall. Inte så bra eftersom vi hade tänkt åka till en agriturismo (bondgård med boendemöjligheter). För att komma dit skulle vi få vandra en bit, vilket inte var så lockande. Snyggt var det ialla fall att stå och titta ut genom de stora fönstren och se molnen ligga bland husen, höra åskan och skymta snötäckta bergstoppar högt, högt upp.

Vi velade lite; skulle vi ändra planerna? Och medan vi velade upphörde regnet och framåt tolv begav vi oss iväg, först med buss och sedan till fots. Tyvärr visade sig vår lonely-planet-karta inte alls stämma och vi hittade inte. Efter många frågor och många steg fick vi hoppa in i en buss och åka och byta på ett ställe innan vi kom fram till Furore där agriturismon skulle vara. När vi hoppade av bussen ropade en liten man glatt –Lola!  (Ola) och bad oss hoppa in i en bil.Det var agriturismoägaren som blivit uppringd av busschauffören. Tack och lovför det för vi skulle aldirg hittat bondgården själva.

Bondgården låg på en av världens finaste platser uppe i bergen. Där promenerade vi lite i kylan (minusgrader och blåst) innan vi fick god middag framför öppna spisen. Mycket vin därtill och det slutade med roliga foton och en stukad fot…

Nästa dag vandrade vi ner för berget och tog sedan en buss till Amalfi där vi också vandrade runt och tittade på allt fint. Vi försökte oss på några fikor i solen och åt till och med en glass, men det var så kallt så kallt att vi fick ge upp.

På fredagmorgonen åkte vi tillbaka till Neapel och tillbringade eftermiddagen i gubbklädesaffärer eftersom Ola ville köpa en tweedkavaj. Veckan avslutades med en hejdundrande middag med efterföljande barbesök. Livet kan vara så bra!