Amalfi, Pompeji, Positano, Neapel.
Italien!
Trots att det var förbannat kallt och till och med snöade ibland och trots att jag fick influensa på nervägen och fortfarande inte är riktigt bra var Italien fantastiskt.
Vi kom fram till Neapel den fjortonde, tillbringade en och en halv dag där bland smala gränder, pizzerior och vespor innan vi åkte till Pompeii på måndagen. Pompeii var spännande och imponerande och väldigt vackert.
På tisdagen tog vi pendeltåget till Sorrento för att byta till buss till Amalfi. Det visade sig dock att vägen var avstängd.
– Because of rolling stones, sa chauffören på knagglig engelska. Vi åkte därför till Positano istället, för dit kunde man ta sig med buss. Positano är nog världens trapprikaste ställe. Gatorna är mer vertikala än horisontella och husen biter sig fast på de branta bergsväggarna ner mot havet. Vi bodde på ett pensionat och hade en stor terrass med havsutsikt. Synd bara att det var så förbannat kallt…
Onsdagen började med skyfall. Inte så bra eftersom vi hade tänkt åka till en agriturismo (bondgård med boendemöjligheter). För att komma dit skulle vi få vandra en bit, vilket inte var så lockande. Snyggt var det ialla fall att stå och titta ut genom de stora fönstren och se molnen ligga bland husen, höra åskan och skymta snötäckta bergstoppar högt, högt upp.
Vi velade lite; skulle vi ändra planerna? Och medan vi velade upphörde regnet och framåt tolv begav vi oss iväg, först med buss och sedan till fots. Tyvärr visade sig vår lonely-planet-karta inte alls stämma och vi hittade inte. Efter många frågor och många steg fick vi hoppa in i en buss och åka och byta på ett ställe innan vi kom fram till Furore där agriturismon skulle vara. När vi hoppade av bussen ropade en liten man glatt –Lola! (Ola) och bad oss hoppa in i en bil.Det var agriturismoägaren som blivit uppringd av busschauffören. Tack och lovför det för vi skulle aldirg hittat bondgården själva.
Bondgården låg på en av världens finaste platser uppe i bergen. Där promenerade vi lite i kylan (minusgrader och blåst) innan vi fick god middag framför öppna spisen. Mycket vin därtill och det slutade med roliga foton och en stukad fot…
Nästa dag vandrade vi ner för berget och tog sedan en buss till Amalfi där vi också vandrade runt och tittade på allt fint. Vi försökte oss på några fikor i solen och åt till och med en glass, men det var så kallt så kallt att vi fick ge upp.
På fredagmorgonen åkte vi tillbaka till Neapel och tillbringade eftermiddagen i gubbklädesaffärer eftersom Ola ville köpa en tweedkavaj. Veckan avslutades med en hejdundrande middag med efterföljande barbesök. Livet kan vara så bra!
Herre jösses!
Veckan bakom mig har varit något hektisk, men vansinnigt bra. Här en kort resumé:
I tisdags stack jag till stationen efter jobbet, tog tåget till Göteborg, gick på vernissage på Rhösska och hann med fika och snack med Jenny och Eva innan jag tog mig med nästa tåg till Falköping där Henning och Katarina mötte upp. Eftersom Katarina fyllde 50 dagen till ära blev det sång och paketutdelning i bilen mot Tidaholm. I Tidaholm fortsatte firandet med nattasmörgåstårta och te.
Morgonen därpå åt jag frukost med Henning varefter jag promenerade upp till Helliden där jag träffade på den ena gamla läraren efter den andra, pratade, fikade och kollade runt. Riggade sedan inför mitt föredrag innan jag åt. Därefter pratade jag på om mig själv i en och en halv timme varefter jag, brorsan och Cecila (hans kärlek) gick till Mecka och samtidigt som vi fikade gick vi igenom hemsidan brorsan gör åt mig. Sedan gick jag och snabbesökte mamma innan det var dags att gå till biblan och förbereda nästa föredrag. Där hittade jag en massa släkt, gamla lärare, vänner och bekanta. Kul så in i bomben! Jag pratade om min bok en timme eller så innan det var dags för frågor och lite bokförsäljning och intervjuer med Västgötabladet och SLA. Därefter blev jag 30-årsfirad i förskott av Modig och Karlsson. Tåg mot Malmö igen där på kvällen. Jag pluggade ombord.
Dagen därpå var det jobb, jobb och jobb, sedan pilatesträning och hem och fixa färskost och en del annat inför lördagens fest. Därefter stupade jag i säng. Fredagen jobbade jag åtta till ett, sedan gick jag hem och bakade bullar och kokade tomatsoppa och förberedde fest i sju timmar. En öl med Tove blev det innan brorsan och hans kärlek dök upp hemma hos oss mitt i natten. Vi hängde lite med dem innan det var dags att sova.
På lördagen gick jag upp tidigt och gick ut och handlade bröd och lite annat. Jag hann dekorera lite kakor och börja skriva en tipspromenad om mig själv innan Josef dök upp med paket vid elva. Han stannade till ett och vi hann med både fika och lunch. Efter att Josef åkt skrev jag klart tipspromenaden och dukade, städade och ordnade på alla sätt och vis och helt plötsligt var klockan fyra och mitt öppna hus började. Det kom och gick folk mellan halv fem på eftermiddagen och halv fyra på natten, och jag var så glad så glad och fick så fina presenter och sånger och kramar och allt jag kunde önska mig.
På söndagen var jag lite bakis... Jag hann städa lite innan Jenny, Sara och Eva kom upp och vi åt frukost. När de ätit upp kom brorsan, syrran, deras kärlekar plus en svåger till och käkade frukost också de. Vi umgicks lite innan Jenny, Sara och Eva stack och då gick vi andra ut på promenad för solen sken. Därefter fika med semlor och hem igen. Medan gänget slappade i soffan fikade jag och Ola med Katta som kom med paket. Sedan blev det pizza och spel.
På måndagen fixade jag frukost till brorsan med kärlek innan de stack och jag fick slänga mig på soffan och råplugga i sex, sju timmar och få klart en skoluppgift innan jag gick och tränade dubbla pass.
Ja och sedan var det tisdag. Idag alltså. Jag har jobbat och fixat tvätt och varit och tränat och nu sitter jag här i soffan och andas ut. Puh!
Turné
Det börjar dra ihop sig. Jag sitter i soffan i morgonrock, tittar ut på solen och känner hur myrorna kryper runt i kroppen på mig. Imorgon, direkt efter jobbet, tar jag tåget till Göteborg och går på vernissage på Rhösskas konstslöjdsalong där jag medverkar med en dyna. Därefter åker jag vidare mot Falköping och Tidaholm.
I Tidaholm ska jag hålla två föredrag. Ett på min gamla folkhögskola och det ska handla lite om allt möjligt, om vad jag gjort sedan jag gick där, hur jag tänker kring konst och konsthantverk, om kollektivverkstäder och konstrea och skrivande. Sedan ska jag babbla på Tidaholms bibliotek. Där ska jag prata om min bok.
Jag känner att jag tagit vatten över huvudet. Det blir mycket på en gång. Hujedamig!
Tingens talan i teoriernas tid.
Igår var jag på visning av utställningen "Tingens talan i teoriernas tid" på Form och design center, samt på ett seminarium med samma namn och samma tema på Malmö högskola. Love Jönsson, konsthantverkskritiker mm, Mårten Medbo, konstnär/konsthantverkare (typ) och Tora Windahl, konstnär mm, pratade om den eviga frågan om var gränsen mellan konst och konsthantverk går, om det behövs en sådan gräns, om det är en viktig fråga att diskutera osv. Det pratades också om huruvida tingen i sig själva talar, om teorier behövs, vad de i så fall är bra för osv. Det som gav mig mest var Tora Windahls prat om sin essä "om Tillståndet i konsten", vilken jag känner att jag måste läsa och som kanske kan vara en ingång till mitt examensarbete på lärarhögskolan framöver.
Mårten Medbo gjorde en jämförelse med mat. Ungefär så här: Mat smakar saker och ger oss upplevelser oavsett om vi kan formulera dessa upplevelser i ord eller inte. På samma sätt är det med konst och konsthantverk. För att kunna tala om konsten och maten behöver vi språket men för att uppleva konsten och maten behöver vi det inte. Och jag tänker att när jag går på restaurang vill jag gärna veta vad det är jag äter, men jag vill inte få berättat för mig vad jag förväntas uppleva av smakerna.
För övrigt var jag på restaurang sedan på kvällen. Mrs Brown. Gott så in i bomben, och lite nya smaker för mig. Som ett vackert broderi för smaklökarna!
Administration
Jag är i startgroparna på ett nytt, stort projekt. En galet blommande vägg, en vägg full med rosor. (Har jag ju gjort förr, men det blir på ett nytt sätt nu.) På ett sätt är det jätteroligt, jag har fått stipendium för att kunna genomföra det så jag har råd att kosta på det. Samtidigt är det som jobbigast nu, när många viktiga beslut ska fattas om vilka bilder jag ska jobba med, hur stora och många de ska vara, hur jag ska överföra dem på screenramarna och vilka ramar de ska överföras på.
Idag har jag i alla fall bestämt att det får bli nyinköp av åtminstone åtta ramar (det behövs fyra för varje tryck, och för att inte behöva spola ur bilder i tid och otid måste jag i alla fall kunna ha igång några bilder samtidigt), Jag har redan beställt. Det blev dyrt det! Och så har jag beställt plast man kan skriva ut på och plast man kan kopiera till, så att jag åtminstone kan fixa schabloner till de minsta trycken själv. Det blev också dyrt. De större bilderna får jag fixa med hjälp av Arkitektkopia. Det blir nog inte heller billigt.
Snart, om några veckor eller så, kan jag nog starta tryckandet i verkstaden. Vore kul om delar var färdigt till en utställning KKV-styrelsen ska ha på Textilkoll i början av mars. Men det är kanske att hoppas för mycket.
En ros är en ros är en ros
En del av ett av mina senaste verk, vilket jag gjorde till utställningen "In blanco" som visades på Trelleborgs museum under hösten.
Min nya vän spiky.
Den nittonde december fick jag ytterligare kulturtantspoäng och en ny kompis; Spiky. Spiky är en spikmatta och varenda dag sedan han kom till mig, bortsett från julafton och juldagen, har jag tillbringat en stund liggandes på honom. Eftersom jag inte har några större bekymmer med smärta har jag inte heller särskilt ont av att spendera tid med tusentals små piggar instuckna i skinnet. Snarare är det skönt när det svider, sticker och spänner.
Däremot har han inte gjort särskilt stor nytta, vilket jag trodde och hoppades. Enligt andra spikmatteliggare ska det hjälpa mot ryggproblem och vara avslappnande. Det har jag inte märkt. Man ska gå ner i vikt också. Pyttsan. Den enda nytta fjag har haft av Spiky hittills har varit hjälp mot klåda. Kliar det på ryggen är det bara att röra sig lite medan man ligger på mattan. Då rispar det som bara den i skinnet. Och blir små snygga röda blodiga ränder. Härligt.
Nytt år, nygammal blogg.
Det var ett tag sedan sist. Bloggpausen har varat sedan påsk, och nu när jag hade tänkt återgå till gamla vanliga bloggen kunde jag inte längre logga in. Så jag skapade en ny med samma namn och hoppas att det inte strular sig i cyberspace på grund av det. Jag tänker att min blogg ska handla mest om det jag gillar mest; att skriva och textlkonsta. Men eftersom jag jobbar 80 procent, pluggar 50 procent och dessutom sitter i styrelsen för KKV-textiltryck i Malmö misstänker jag att konsten och skrivandet i vanlig ordning får stå tillbaka lite. Hade tänkt bli vältränad det här året också, så en del tid får väl tillbringas på friskis och svettis... Ja ja. Skål för 2009!
